Lördag 25:e juni: Efter att ha firat en turf-fri midsommar återvände jag till Kalmar. På vägen hem tänkte jag plocka de zoner jag förlorat under helgen. Så fort jag kommer till Kalmar börjar regnet att ösa ner men regn stoppar inte en ninja, det har jag visat tidigare.
Med Falconfield som startpunkt körde jag norrut. Sex zoner senare nådde jag min destination, RadioZone, där jag planerade att köpa dricka. Jag klev ur bilen och kände efter i bakfickan, där plånboken ska vara. Den är borta!!! Panik!! Jag vet att jag hade den när jag åkte från Torsås och jag har bara gått ur bilen för att ta mina zoner. Regnet öste ner och jag ville bara åka hem.
Efter att ha suckat några gånger och känt mig besegrad av min egen klantighet vände jag om och körde tillbaka samma väg som jag kom. MalmSquare, nej... Esplanad, nej... KingSquare, nej... Margareta, nej... Jag började förlora hoppet, bara två zoner kvar och ännu var jag plånbokslös. Lasarettway, nej... Falconfield... JA!!! Mitt ute på fotbollsplanen låg min kära plånbok, helt ensam och genomblöt. Jag plockade snabbt upp den och kramade den hårt. Älskade plånbok, oh vad jag har saknat dig!!! Jag torkade den försiktigt, lade den i min varma bil och körde därefter hem.
Några timmar senare:
Då regnet avtagit bestämde jag mig för att åka in till stan och köpa mat. Kinamat...åh, vad gott... Jag kom fram till restaurangen bara för att konstatera att de hade semesterstängt... Varför gick allting emot mig denna dag...
Bitter, för att det ända jag var sugen på var kinamat, körde jag till DoomZone för att i alla fall få någonting utav min tripp till stan. Jag gick ut på torget framför kyrkan och givetvis strular GPS:en. Fast jag stod där zonen normalt var belägen så var jag utanför zonen. Jag irrade runt på torget för att försöka få telefonen att förstå att jag faktiskt visst var inne i zonen då plötsligt en polisbil dyker upp. Jag låtsas som ingenting och står still ute på torget men tydligen några sekunder för sent.
Bilen svänger in på torget och sätter kurs rakt mot mig. Den stannade och jag tittade ner i telefonen för att se upptagen ut. Polismannen frågade om jag behövde hjälp, jag funderade några sekunder för att sedan svara:
- Nej, det är lugnt.
Polisen frågade därefter vad jag gjorde där, varvid jag svarade:
- Jag spelar Turf, det är som en slags digital orientering.
Polisen: - Jasså, hur menar du?
Jag gick fram till polisbilen och höll fram min telefon:
- Ser du den röda markeringen här på kartan? Jag måste stå innanför den i ca 30 sekunder för att ta zonen.
Polisen nickar och tittade på sin kollega för därefter önska mig lycka till innan de körde iväg. Jag började inse att Turf inte är någonting för de som är konflikträdda... Är då Turf någonting för mig?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar