Orsak och verkan

Onsdag 22:a juni: En ny dag har börjat. Jag tror att jag redan är beroende av turf. Det första jag kommer att tänka på är att se resultatet av nattens aktion. Varje aktion får en motsatt reaktion, orsak och verkan.

På vägen till jobbet passade jag på att ta tillbaka Malmsquare, Esplanad och Radiozone för att sedan övervaka hur han reagerade på mitt lilla tilltag.

Innan det blivit lunch hade jag blivit av med dem igen. Otippat, jag hade hoppats att nattens utspel hade satt djupare spår än så men den gubben går inte!

Omprioritering: Turf går före lunch! Hämtmat från Mc Donalds får det bli! Det går snabbt och går att få i sig på vägen. Planen är att slå till ännu hårdare, ta tillbaka de områden jag förlorat under förmiddagen plus några till men redan vid Radiozone piper telefonen till: “Varning: Batteri 4%“.

SKIT!! Jag hade glömt att ladda den!! Ja, ja... Det får bära eller brista, jag kör tills den dör. Radiozone, Malmsquare och Esplanad är åter i min ägo men vid Kingsquare tar det stopp... FRUSTRERANDE!!! Det är bara att bita i det sura äpplet och återvända till jobbet för att ladda batteriet, både telefonens och mitt eget. Efter jobbet ska han få se på annat tänker jag för mig själv.

Klockan passerar fem och arbetsdagen är slut. Min plan är att ta zonerna Headache och Calmbridge innan jag beger mig hemåt men helt uppslukad av turfandet kan jag inte hindra mig från att fortsätta. Esplanad och Malmsquare, som åter igen fallit ur min ägo ska tas tillbaka!

Under mitt eftermiddagsturfande har jag blivit varse om att turfande kan vara pinsamt... Headache är en kastbana för slägga och tydligen används den också. Då jag kom dit stod två killar och kastade slägga. Jag går ut till zonen som ligger i den bottersta sidan av banan och ställer mig där. Killarna bara glor på mig och jag ropar till dem att de kan fortsätta kasta. Då mätaren blir grön går jag raskt och generat därifrån. Vad tänkte släggkastarna? De måste ha undrat vad jag var för tok... Jag kom från ingenstans, ställer mig på deras bana för att 30 sekunder senare bara gå igen... Jag vet vad jag hade tänkt om jag hade varit i deras skor.

Efter att ha varit hemma några timmar beger jag mig ut igen för att plocka resten av Kalmar. Nu i sällskap av min sambo och dotter..Familjeturf!!! Jippiii!!! Vi börjar med CalmBay för att sedan arbeta oss söderut längst kusten. Nio zoner plockar vi innan vi återvände hemåt, nu är det bara att vänta tills Fredrick loggar in och ser att hela Kalmar är rött. Vid 23-tiden dyker han upp och ser kaoset. Efter att ha chattat med honom till och från i nästan en timme ger han sig ut på gå-turf. Imponerande måste jag säga! Har jag underskattat hans hängivenhet? För att reda upp oredan måste han tillbringa några timmar utomhus. Jag låter honom ostört plocka de centrala zonerna men då han inte slutar där utan är på väg att plocka tillbaka de södra zonerna också måste jag agera. Jag hotar med att ta CalmPort, som ligger en bit utanför stan, om han inte slutar. Tydligen hjälper inte hot utan jag måste ge mig ut igen för att verkställa det.

Klockan närmade sig ett när jag hade klätt på mig igen, jag var ju på väg att lägga mig. Jag gick ut och fick en chock! Ösregn!!! Riktigt ösregn!!! Hur kan han ha viljan att frivilligt trotsa vädret? Hur kan jag ha viljan att trotsa vädret??! Det är krig! I krig skiter man i om det är dåligt väder. Det går inte riktigt att ringa fienden och fråga om vi ska fortsätta kriga en annan dag.

Jag springer till bilen, tacksam över att jag slipper gå-turfa en kväll som denna. Ute vid flygplatsen, CalmPort, hamnar jag bakom en securitasbil. Första tanken är att väktaren kommer att tycka att jag beter mig suspekt. Vad gör någon ute på en stängd flygplats klockan ett på natten? Precis som jag trodde, väktaren svänger av för att backa ut och hamna bakom mig, avvakta lite och därefter köra efter mig. Han körde väldigt sakta förbi mig medan jag håller på att ta zonen. Jag hoppas att han inte stannar och frågar ut mig.. Han försvinner och jag passar på att göra samma sak. Genblöt och med kroppen full av adrenalin satte jag mig i bilen igen och tittade på kartan var Fredrick befann sig. Han var ca 1 km från den första zonen han tog i nattens attack, jag såg möjligheten att störa hans planer ytterligare. Det var bara fem minuter kvar av blocktiden! Fast besluten om att ta KingSquare igen körde jag ditåt. Plötsligt ser jag hur Fredricks kartgubbe snabbt rör sig mot samma väg som jag kör på. Panik!!! Han får inte se mig. Hastigt och lustigt tvingas jag svänga in i ett villaområde och zick-zacka mellan husen för att undgå att bli upptäckt. Kvickt av med GPS:en! Undanmanövern lyckades och jag återgår till mitt uppdrag. Då jag kommer fram är det bara två minuter tills blocktiden är slut. Jag ställer mig i zonen och slår på GPS:en igen. Det visade sig vara ett stort misstag. Fredriks kartmarkering börjar snabbt röra sig mot mig igen. Det går så snabbt att jag börjar ifrågasätta om han verkligen gick. Blocktiden går ut och mätaren började ändra färg till grönt. Nu är han bara ett kvarter ifrån mig. Adrenalinet börjar åter att pumpa hjärtat slår snabbare och jag ser hur en siluett börjar synas i slutet på gatan. Den blir större och större. Kroppen går in i “Slå eller fly“-läge. Eftersom detta krig inte handlar om överlevnad bestämmer jag mig blixtsnabbt för att avbryta. Medan jag springer mot bilen ser jag honom som ett ånglok komma tuffande med kurs rakt mot mig. Jag startar bilen och kör därifrån i ilfart, jag plockade Esplanad och Malmsquare och bestämde mig sedan för att det var nog för denna natt. Nattens aktivitet hade dock satt sina spår i mig då adrenalinkicken inte försvann trots att jag gått och lagt mig. Jag tror att jag får ta det lugnt några nätter nu.